aventyrgangertre

Majoritet av alla studenter fixade sina student visas första veckan. Jag kunde dock inte göra det då jag såklart saknade några papper. Så när jag väl fått alla papper var estet försent att göra det på skolan men jag bokade en tid till att göra det direkt efter jag kom hem från KL: Efter KL låg jag i sängen med svininfluensa liknande symtom och var skraj för att lämna lägenheten och bortforslad från Singapore, så jag avbokade. Bestämde mig senare för att strunta i Student visa som svensk har man rätt att vara här i 90 dagar och för entra hur många gånger som helst, 1000 kr kan man ju ha betydligt roligare för en ett student visa. Klassiskt Anna. Denna vecka fick jag dock ett final reminder letter från mitt elbolag att dom vill ha en kopia på mitt student visa.Så med andra ord var det dags för mig att ta tag i det här med student visa.


Det verkade inte allt för jobbigt eller svårt då jag hade alla papper och det vara bara att boka en tid på internet. Dock var tidigaste tiden i slutet av nästa vecka och orden final reminder ringde i mitt huvud. Jag mailade då till immigrations Office och förklarade (typ) läget. Bredde på lite med bråkandet och nämnde inte så mycket av min lathet. Fick i alla fall ett svar tillbaka att det vara bara att komma förbi närsom och fixa student visat. Så imorse vid 8 lämnade jag lägenheten och kom fram till Visa stället en timme senare då det är helt fel ände av stan.  Bygganden är enorm, hittar rätt våning och får en nrlapp. Väntar på min tur och kommer ganska snabbt fram. FEL ställe, damen i kassen visar mig till service centret. En halvtimmes kö där och lite muttrande över att jag inte bokat en tid men jag får en ny nummerlapp.

Kommer in i ett intervjurum med Singapores kanske bitchigaste brud, hon stirrar på mig som om jag vore en råtta eller liknande och frågar vad vill du? Förklarar läget för kanske 5 gången och bitchen stirrar nu på mig som om jag vore en möglig råtta. Efter lite bitchiga kommentarer kräver hon att få se mailet som jag fått i svar och berättar att jag tidigast kan få en tid om två veckor för hon har då inte skrivit något mail till mig. Vi kommer överens om att jag ska skriva ut mailet och komma tillbaka, det är ju jobbigt för henne att samarbete när hon har en dator med internet framför sig.

Irrar runt I Singapores mindre roliga område I jakt på Internetcafé eller wireless. Såg nog ut som världens mest uppgivna människa då en vakt kommer fram och frågar om allt är som det ska. Är i lite lätt chocktillstånd efter mötet med råttbitchen. Vakten är vänlig och eskorterar mig till ett internetcafé. Kön är enorm och printa en sida kostar 5 dollar(25kr). Jag gömmer mig i ett hörn, snyltar wireless och plockar fram mailet.

Irrar tillbaka med datorn på armen (rädd att mailet ska försvinna om jag stänger den) till immigrations Office och bitchens kontor.  Klampar in (okej, knackar och säger excuse me mam) på kontoret och visar mailet. Bitchen förvandlas till ett åskmoln och vill se mina papper. Kladdar ner något i ena hörnet pekar mot dörren och säger service center, vid denna stund var jag en så pass mögligråtta att hon inte kunde titta på mig. Köar ytterligare en halvtimme till service centret(fortfarande med dator på armen), lämnar över mina papper och damen tittar upp på mig och frågar- How did you manage that miss? och får en ny lapp. Bitchen är tydligen ökänd. Träffar därefter 4 olika människor som fyller i lite olika papper, självklart med väntetid och nya lappar mellan varje. Vid sista kontoret ska man lämna tumavtryck. Detta gick dock inte så bra för mig då mitt liv med eksem typ förstört mina fingeravtryck. Blir då inkallad i ett rum med 4 singaporianer (varav 2 poliser) som granskar mina händer. Dom var väldigt fundersamma och verkade aldrig sett något liknande. Så ovanligt är faktiskt inte eksem! Det slutade iallafall med att jag fick lämna samtliga fingeravtryck och även ena handen!

 Nästa steg, foto! Fotot jag har med mig duger inte då man inte kan se mina öron så jag måste ta ett nytt. Fixar nytt foto som anses som godkänt, dock syns mina öron ännu mindre på detta då mina kinder är av tjernbylslaget. Därefter betalning. Givetvis kan man inte betala med visa, mastercard eller kontanter utan man måste ha ett Singapore netcard. Tur nog har jag ett sådant då det är detta kort vi använder för att skriva ut på skolan men jag har bara 2 dollar och visat kostar 120. Såklart finns det ingenstans att fylla på kortet i närheten men min nya bästis vakten eskorterar mig till en Seveneleven. På Seveneleven kan du såklart inte ladda på ditt kort med ett annat kort utan du måste ha kontanter så det blev en extra 5 minuters promenad för att hitta en bankomat.

Därefter lite mer väntan innan kortet är färdigt. För att hämta ut det måste jag också köa igen till Service centret för att få en ny lapp. Väl framme hittar damen mig inte i data systemet och säger you hav not been here today? Jag lackar lite lätt och meddelar damen att jag varit där i fem timmar och tänker inte gå någonstans innan hon ger mig en lapp så jag kan hämta mitt kära visa. Damen lyssnar såklart inte men en VAKT(en annan denna gång) förklarar situationen och damen printar en ny lapp till mig. En halvtimme senare får jag mitt visa. Så sammanfattningsvis tog det endast 6 h och innefattade träff med 15 olika människor, 10 olika lappar, två turer runt byggnaden och 2 nästintill gråtattacker!

Imorgon börjar recess Week här, vilket betyder för min del att mamma, pappa, farmor och farfar Lie kommer och besöker mig. Detta innebär en veckas soft hotell liv på sentosa, en Ö jättenära Singa.